Jo men hej på dej övertrevliga människa.

Jo det var så att jag blev påkörd av en grismamma som väntade ungar.

 

Nej men va fan tror du?

 

Tror du att det här är nåt jag har valt? Och om du nu ska fråga fråga mig, inte på Daniellas inlägg. Jag har haft det jobbigt som det är, så du ska inte komma och tro att man kan fråga så, för det kan man INTE göra. Ledsen om det inte va svaret du ville ha, men det skiter jag fullständigt i. Tycker du själv att de är okej att fråga? Och fråga INTE anonymt om du ska fråga nåt sånt, för då står du inte för vad du skriver. 

 

Klart jag bryr mig om nån frågar, jag kommer inte sitta här och skriva att jag inte tycker det är jobbigt, klart att det är det. DU vet inte hur det är, DU får inte fråga så. Och jag kan säga med 99,999 att du inte vet hur det är att ha det så, för det är inte varje dag man ser det, nej precis. Men du kanske inte vet hur det är att vara annorlunda, va synd för dig då, som inte ens har nåt samvete. 

 

Bara i förrgår stog jag och väntade på bussen, så kom några killar förbi, stirrade på mig, vände sig om, och började skratta. Det var ju INTE nödvändigt precis. Jag har aldrig varit "populär", aldrig kännt mig riktigt "bekräftad", och det kommer ju inte direkt blivit bättre av sånt här.

 

När jag var lite yngre, så var jag för osäker för att bli sur om nån skulle fråga, eller stirra. Men jag har seriöst fått nog. Det handlar inte om att man inte får fråga, utan det handlar om om du är min vän, hur du frågar det, om du är snäll. och om du står för vad du skriver.

 

Klart jag fattar att folk undrar, men då får ni fortsätta med det ett tag till. Sök på internet, fråga din mamma, men skriv inte en anonym kommentar på en blogg och fråga. Jag vet inte vem du är, och kommer adrig få veta det heller. Men jag kan ju hoppas att du läser detta och fattar att du får börja tänka lite innan du gör nåt...

 

Det kan mycket väl vara så att jag väljer att berätta, men det är mitt val, och det kommer jag att göra när JAG vill.

 

Tack alla fina vänner som faktiskt bryr sig, ÄLSKAR ER <3

 

Tack alla ni andra som skriver kommentarer, puss :*

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tänkte bara berätta lite om min förra klass och så.

 

Jag gick på Almåsskolan, och var inte alls nöjd.

Jag kände mig inte alls bekväm i min klass, eftersom att många var väldigt ytliga, och man blev inte respekterad för vem man var.

 

Det var "töntigt" att få bra betyg, eller att plugga till ett prov. Men jag undrar om dom också tycker det är töntigt att få ett bra jobb, och att kunna köpa alla märkeskläder som är "viktigt". 

 

Och det med märkeskläder, tycker inte jag är viktigt! Visst är det kul om man har något som är lite dyrare, och snyggare. Men det är inte så att man ska bli dömd efter vad man har på sig!

 

Jag och Anna var inte dom populäraste i klassen, och blev nertryckta för det. 

Vi kanske inte var perfekta, men ingen är perfekt! Det är vi inte nu heller! Men vi var oss själva!

Det är väl det viktigaste?! 

 

Det var också en person som verkligen hade något emot just mig! Jag vet inte var det var jag hade gjort hen, men det var väldigt jobbigt att bli kallad bitch, tjock, ful, dum, tråkig osv.

Det gjorde ju så att jag fick väldigt mycket sämre självförtroende, och blev trött och ledsen.

Det blev ju tillslut så att jag tittade sig i spegeln, och frågade mig själv, "är jag ful?"

 

Det var liksom så att några sa att vi var dom som aldrig skrattade, var tråkiga och inte pratade, vilket vi verkligen inte är i våran nuvarande klass. 

Men vad skulle vi göra? Det var ju inget att säga, för de flesta bara sprang runt och skrek, och svor åt varandra.

Och det var inte det vi ville göra!
Vi ville bara att alla kunde acceptera alla.

 

Vi hade ju varandra, och några andra (ca 6 st), som var helt underbara verkligen! Men ibland räckte inte det.

 

Så som tur var, kom vi in på Kvarnby när vi sökte dit, och det blev en så himla bra klass!
Nu får man verkligen var sig själv, och alla respekterar alla!

Man har alltid så roligt, och mitt självförtroende har höjts väldigt mycket sen jag började där!

Jag får komplimanger, alla kramas när man ses och allt är bara perfekt.

7A är verkligen en helt amazing klass, och jag älskar er så mycket!

 

Puss

 

 

Ibland saknar jag dig. Men bara ibland.

Jag är så besviken, det går inte att förklara.

Vi var bästa vänner. Trodde jag.

 

Men jag har gått vidare. 

Jag behöver inte dig.

 

Smile in front of people who don't like you, it kills them :)